I'm back and I'm still going strong
Hemma i Sverige igen. Lite jetlag men mår annars helt toppen. Får se hur toppen det är imorgon...
Blev pikad över min längd igen på min "avslutningsfest" i Korea. Jag tycker inte jag är så liten men efter att ha sett denna bild börjar jag överväga min åsikt.
Thorsten är dock 2 meter så nej...inte så liten.
Hejdå Korea
Jag är inte längre blondin
Tanken var att jag skulle hålla mig och visa upp min nya hårfärg när jag kom hem - men jag kan inte stoppa mig själv!
Shit...kan man va så snygg?
För att åstakomma detta resultat var jag tvungen att genomgå en liten hårsession på cirka 4 timmar - kanske 4 1/2.
Tre omfärgningar och en jäkla massa tvättande senare sprang jag hem lycklig väldigt exalterad över alla kommentarer om mitt nya snygga hår som jag skulle få. Jag skulle göra en chock var tanken. Den första jag möts av är min morfar och kommentaren:
- Det ser ju ut som förut.
Tack för den morfar....
Gamla människor är inte roliga.
Arméns trumkår
Hatar att se ut som en slusk
Som alltid ser jag ut som en slusk när jag kommer till de fina hotellen och jag har heller aldrig något tjusigt att sätta på mig senare(när jag är på resande fot med mina föräldrar tar jag ju inte med mig långklänningen och partyklackarna så att säga). Så där satt jag i lobbyn som nog var 10 gånger så stor som mitt hus som en slusk. Hatar att se ut som en slusk
Där sitter jag och ser ut som en slusk.
visar morfi mina konster
från hotellrummet
morfi 75
Idag fyller min morfi 75 så jag bjöd honom på en morgon whiskey och tog honom sen på pedikyr. Haha - han tyckte det var kul men jag fick inte fota för det fick inte dokumenteras på bild. Han behövde det - gubben - tyckte jag. Mormor fick också följa med såklart. Imorgon ska vi åka till Koreas sydkust och sola lite. Det blir fint.
Det är så roligt med gamla männsikor. När jag gjorde frukost igår morse frågade jag om mina morföräldrar ville äta samma frukost som jag gör - de ville dem. Vädligt enkelt - yogurt med färsk frukt/bär och kanske lite flingor - varpå morfar utropar "Sådan här herrskapsmat får man då inte hemma mamma" (jo han tilltalar min mormor med "mamma" precis som min pappa till min mamma). Min mormor ger morfar en blick, morfar skrattar och så är de vänner igen. Gamla människor är roliga. "Herrskapsmat" finns det ordet idag?
Mormor & Morfi
Mysteriet med min korta räckvidd är löst. Min syster är 162 cm(klackar på bilden dock).
Snart korean
Jag trycker mig in i tunnelbanan på morgonen med 100 000 koreaner som ska till jobbet med samma tåg som jag - här gäller uttrycket " att äta eller ätas". Om man inte ser upp blir man ihjältrampad av en koreansk attacktant med en solskärm som gör den största lampskärm obefintlig. Jag äter koreansk mat som en korean - I'm magic with the sticks. Jag når knappt upp vid långnäsors - aka vitningars - axlar. Snart korean. Vad mer saknas - snea ögon och svart hår? Jag tror jag skippar den delen iofs...känns inte som att jag skulle klä i det. Sen har vi den språkdelen - men det är en obetydlig del.
Jag kan till och med göra posen...
Bara två dagar kvar på jobbet. "Hurra" - citat Gustaf Klacksell sälen 07
Imorgon kommer min Mormor och Morfi. Haha.
Glad påsk
Där är han glad. Vår Schweiziska vän Pier. "Please Carl - take a picture of me here. I need to send some to my friend. It's perfect between two blonde swedish girls"
Såklart vi har påskbuffé i Korea
På påsk är alla sams och vänner även fast man är släkt.
Pappa ser ut som en vädligt liten man bredvid långe farbror.
Christer äter upp Emmas hand.
Börjar bli lite slirig - dags att sova.
"Här kommer Pippi Långstrump...!"
Här kommer mina estetiska talanger väl till användning.
Jag kommer nog aldrig förtså vad grejen med fingrarna är men jag hänger på trenden.
Koreanskkoma
Billiga plastskor
Lesbianhat
"I'm glad I'm not an proud american. Glad that I don't need a gun...."
Idag hade jag min hatskola. Lärarna bryr sig inte och ungarna är jobbiga. Detta plus att veckans tema är vikingatema så jag har klätt av och klätt på 100 ungar små "vikingaoutfits" hela dagen. Jag kände hur mitt humör och min ork var i botten vid lunch men när jag väl slutade och kom utanför dörren... solen! Tänk vad lite sol och värme kan göra en dålig dag. Jag blir så glad varje gång jag slutar och det är sol. Då sätter jag min pod på högsta volym och nynnar mig hela vägen hem från skolan hem genom tunnelbanan och basen. Ibland dansar jag lite också men försöker se till att ingen ser mig - då tror väl folk att jag är wacko.
Idag var det i alla fall en sådan dag då jag nynnade mig hem. Jag går liksom in i min egna lilla värld och glömmer bort omgivingen. Det finns en låt som heter "I'm glad I'm not a proud american" av Miss Li.
"I'm glad I'm not an proud american. Glad that I don't need a gun...."
Oj! I min lilla värld hade jag nu glömt bort omgivningen och att jag faktiskt bor på en amerikansk bas. Kollar runt - ingen i närheten. Puh... vänder mig om och inser att jag hela tiden gått framför två soldater. De tittade lite konstigt på mig men hälsade - kanske de inte hörde utan bara såg mig gå i takt till musiken och vicka på huvudet. Om de hörde så var det den biten med att jag är glad att jag inte är en stolt amerikan, har ett vapen eller är en massmördare. De kanske rapporterar mig till MP nu.....
Please - I come in peace.
Världen är för liten
Vid domen i Hiroschima - den enda kvarvarande byggnad från atombomben
Sayonara - nu drar jag till jobbet och ungarna.
Big in Japan
Nu är jag i Japan - Osaka. Vädret är piss - tyvärr - men jag är ju i Japan. Landade igårkväll i Hiroshima, vart där över dagen, sen tåg upp till Osaka. Hiroshima och Osaka är som Seoul och vilken annan storstad som helst. Stor, grå, mycket bilar och människor. Dock att uppskatta här är människorsvänlighet. Japaner är otroligt hjälpsamma och vänliga -till och med vänligare än koreaner - inte så äckelkalla som alla svenskar. Har med kulturen och uppfostran att göra. Sverige kanske borde ta efter en del...Nu ska jag ut och göra Osaka osäkert. Imorgon ska jag till Kyoto. Bli Big in Japan.
Hiroshima by night.
28e april klockan 17.10
Det känns helt sjukt att jag ska åka hem. Har inte vant mig vid tanken än men det är bara 4 veckor kvar!? Nu får jag ångest för det är så lite tid kvar här- det finns så myckt att göra och att se som jag inte gjort. Damn - och det känner jag nu.
men hey - jag dör inte av det -jag får ju komma hem.