seoulofme

Jag tror jag bröt lilltån för en stund sedan. Det dunkar i hela foten, speciellt lilltån. Historien börjar med att jag satt inne och kollade på lite bilder på facebook då jag till min stora förtjusning ser att Charlotte loggar in på "face-chatten"(eller vad man nu kallar det). Jag blir såklart alldeles till mig eftersom detta är min chans att ordna upp en del frågetecken inför min thailandsresa. (Plus att jag fick prata med Charlotte såklart..hehe). I all denna iver får jag för mig att jag ska hoppa ner från barstolen jag sitter på - ja jag måste hoppa, min längd räcker inte riktigt till i detta fall - samtidigt som jag krokar i min lilltå i fotstödet och drar i den jävlar! Det knakade i hela tån och jag utropar "Jag tror jag bröt tån" - det gjorde så sjukt ont. "Jaha" säger familjen och fortsätter med sitt. Tack för stödet! Tån börjar genast svullna upp och såg efter ett tag mer ut som en stortå än en lilltå. Får mamma att i alla fall hämta något kylande till tån som jag sedan försökte hålla på tån eller foten. Sådär halvlyckat. Efter många "Mamma, mamma" kom hon och så lät jag henne vara ispåsehållare istället. Efter någon timme kommer pappa och säger "Vad har du gjort med tån?". Efter jag förklarat min situation muttrar han lite och säger "Det är bara att ta mina piller" varpå han hämtar några vita piller. "Ska hon verkligen ta de? Det tycker jag inte" säger mamma. "Ge mig bara ett piller för fan" tänker jag! Så tog jag pappas piller...superpiller - men bara ett! Nu känner jag mig lugn, foten gör inte alls lika ont längre och mina pupiller är små som knappnålar. Okej kanske inte knappnålar men mycket mindre än förut. Hmmm...undra vart pappa gömt de pillrena. Hoppas jag kan gå imorgon och att tån inte är bruten på riktigt(detta är bara ett antagande från min sida men jag är ju ingen läkare). Detta bådar inte gått inför min resa. Annars är det väl bra här i Seoul. Alltid sol! Sug på den ni Sverige!

Alltid sol i Seoul